Att döma av rubriken är detta inte det ljusaste reportage teamet kan erbjuda. För att inte riskera att driva ner er läsare i dunklet av sann rallysmissär kommer jag fatta mig ytterst kort. Inga onödig analyser eller utläggningar; bara kort och koncis fakta.
Preciouss hade förärats med nya motorkuddar och nytt motorfäste som förde med sig bonuseffekten att växellådan nu var påtagligt mer lättjobbad. Ni som hängt med i reportagen har kanske noterat en viss tveksamhet i författarens handhavande av kuggburken. Mycket av detta kan faktiskt beskyllas en växellåda som inte varit det minsta stilla. Naturligtvis gav detta extra råg i ryggen inför start, nu kändes bilen än bättre, klart det kan gå att köra lite snabbare.
Det gamla motorfästet hade spruckit i tre delar.
Innan vi kommer in på dagens övning måste den glada nyheten meddelas att Team Liljeberg Rally Challenge har fått sin första sponsor. Det är företaget NP Däck i Bro som drivs av Nils-Erik Palm som välvilligt ställer upp och ordnar med däckhantering. NP Däck drivs med affärsidén att hålla öppet när andra har stängt. Smart och bekvämt tycker vi. Självklart har vi dekorerat Preciousss med NP Däcks dekaler.
Grattis NP Däck - Teamets första sponsor
Efter mastervarv och notskrivning tog vi oss an den extra grusiga sträckan och återigen visar det sig att Andreas har svårt att låta bli att sladda, vissa var dessutom en smula obehagliga.
Här kommer vi ur en H3 på väg mot V1 i vsk. Proffsfotograf: Stefan Edlund
Tyvärr är körningen inte så bra som man kunde önska, men för att ni läsare ska få något att roa er åt så visas den här nu helt oredigerad. Ljusglimten är väl hur kombinationen H1 s.i. 50 V1Lg till ÖH1 (utläses: höger ett sten inner 50 vänster 1 lång till öppen höger 1) hanteras. Intressant också hur man kan missa att lägga i ettan när man ska starta på en rallysträcka - tankspridd!? Sladden till intercommen var tyvärr inte istoppad varför ljudet är “sådär”.
Rullgruset resulterar i två stoppsladdar - vi skyller på gruset i alla fall.
Precis som i Fönstersprinten kunde vi konstatera att vi låg näst sist med oceaner av tid upp till ledaren (som vi för övrigt i nuläget inte har minsta ambition att nå). Vi visste dock att det fanns många sekunder att hämta om vi höll oss i spåren och tog det lite lugnare. Målet med åk 2 var just att ta det lugnt och att t.o.m. köra “långsamt” för att låta tekniken få en mer framträdande roll framför viljan. Tyvärr är teamets förare inte helt på topp när det gäller hantering av videokameran varför den automatiska bländaren förmodligen ställdes i fullt öppet läge istället för det motsatta. Filmen blev total katastrof. En kort sekvens ska ni ändå få avnjuta. Syftet är att demonstrera den enorma glädje som sprider sig i bilen efter lyckad körning.
Euforin vet inga gränser, Tom försöker dämpa men till ingen nytta.
Det visade sig att vi hade kapat 4,2 sekunder och vi visste att det fanns mer tid att hämta i vissa sektioner. Om vi bara kunde hämta 1-2 sekunder till så skulle vi kunna klättra lite i resultatlistan. Tyvärr sken inte rallygudarnas leenden över ekipage nr. 59 denna dag. En obegripligt snabb retur efter en överförfriskad ingång i första H1:an slutade i total katastrof (det var i alla fall de känslor som uppstod vid tillfället).
Fråga: Var vi snabbast dit?
Analys av filmerna från åk 2 och 3 visar att fram till sista H3:an var vi trots allt 2% snabbare (eller en knapp sekund). Men vad hjälpte det? Det ger dock en viss glädje att inse att steget till att klättra lite i resultatlistorna är inte toklångt. Händelsen kan för den oinvigde se fruktansvärd och hemsk ut. Det kan dock intygas att med all säkerhetsutrustning och i det här fallet framförallt 6-punktsbälten så upplevs det inte så hemskt som det ser ut.
Preciousss på grönbete.
Bilen är som ni kanske förstår inte vad den var innan. En första undersökning visar att det förmodligen bara behöver bytas en bärarm, något som teamet nu har viss rutin på. Tyvärr visade det sig att skadan var värre än så och ytterligare experthjälp behöver tas in.
Härmed vill jag också påvisa en enorm kamratskap och lojalitet som finns mellan alla galningar i rallyskogen. Så vitt jag vet ställde hela Mälaröarnas MK upp med hjälpande händer när Preciousss skulle upp på släpet. T.o.m. de som var där som åskådare ställde upp, det värmer. Räkna med att ni kan räkna med min hjälp när olyckan är framme för er del.
Hjältarna från Mälaröarnas MK, från vänster: Erik Lindqvist, Jonas Björnvad, Lars “lustigkurren” Lindqvist, Andreas Liljeberg och Tom Hansson. Ulf Björnvad och Stefan Eklund skymtar båda bakom Lasse. Proffsfotograf: Stefan Edlund
Det dystra i sammanhanget är att det tyvärr är slutåkt den här säsongen för teamet. Bilen beräknas ha en konvalescenttid som vida överstiger de två veckor som återstår av säsongen för min del. Jag kommer dock återfinnas i högerstolen i Tom Hanssons 940, mer känd som “Kickass” och ska göra mitt bästa för att lotsa oss fram i resterande DM tävlingar.
Vad som väntar för 2012 är idag svårt att säga. Jag kommer troligen fortsätta köra sprintar då formatet ger bra träning i teknik och känsla. Jag kommer även hålla ögonen öppna för ev. mindre serier som inte går vintertid och som inte krockar med mina förpliktelser i Team Tom Hansson Rally. Jag tackar för er uppmärksamhet och ser fram emot att få sprida rallyglädjen vidare nästa år. Nyhetsbrev kommer dock fortsatt gå ut med länkar till Toms sida när jag är co-driver.
I väntans tider fick Tom Hansson kalla in en vikarierande kartläsare. Så här i efterhand är vi glada åt detta. Se hur Tom med “grymt ladd” effektivt tar död på trotjänare Kickass II. Kan avslöja att i skrivande stund är en Kickass III på väg att bli i Toms ägo.
Syftet med bonusmaterialet är att bjuda på lite skoj som dyker upp på youtube, eller kanske premiera en bra insats för teamet. Det är helt enkelt en ära att bli publicerad här. (Lika bra att ni läsare börjar vänja er vid viss ironi...)